Igår kväll satte Birta av mot en mycket stor hund i full galopp. Jag springer som en galning för att komma ifatt. När hon kommer fram till hunden gör hon utfall. Då så äntligen får jag fatt i nackaskinnet. Usch, detta kunde gått helt fel. Nu känns det som om hon aldrig ska få gå lös igen. Tur i oturen var att denna stora hund var helt lugn och snäll.
Att en så liten hund som Birta har så stort självförtroende är svårt att förstå.
Vi borde nog gå en kurs, vi får väl se om vi får till det så småningom.